18:28:17
Sista gången jag nämner det... sista alternativet.. tvungen att bara skriva av mig och få fram mitt budskap på något sätt..
Jag orkar inte med de här löjliga konflikterna längre.. förstår inte hur allt har kunnat bli såhär. fan. kommer sakna er otroligt mycket. hoppas du hör av dig när du känner att vi kanske också tillhör din familj.. hoppas det blir så snart.
orkar inte fortsätta bry mig, när man inte får så mycket tillbaka.
Alla jag prata med om detta för att jag mår dåligt säger bara. "släpp det, det kommer inte bli bättre." "hon verkar inte vilja träffa er eller se er så skit i det" bla bla bla, m.m. Men jag kan inte bara släppa det! Kan inte bara skita i det! Detta är en av sakerna som gör att jag inte klarar av dagarna så som jag borde. De virrar omkring i mina tankar varje sekund. Varje sekund undrar jag varför det är såhär. Varför människor itne vill ha något med mig att göra? Varför de inte vill ställa upp Ibland? Varför de inte vill se vad jag håller på med och vad Jag kan? m.m.. det är så mycket tankar som åker runt i huvudet hela dagarna. frågor jag aldrig får svar på eftersom jag blir, utskälld om jag ens frågar? För då är det jag som överreagerar, det är inte så synd om mig utan mer synd om den personen.
Jennie.. jag vill inte ha det såhär. :'( Vill du? Tycker du att det borde vara såhär? Är det bara jag och pappa som gör fel? Jag måste vara korkad för jag förstår itne hur det kan vara det.. mitt liv blir ju bara värre och värre..
Tycker inte Elin behöver bli lidande såhär.. hon förlorar ju sin riktigt morfar och sin ena moster.. tycker du det är bra? :'(
Jennie hör av dig om du känner som mig.. känner att du inte vill ha det såhär. Hör du inte av dig så får jag mitt svar.
Jennie
Du kan börja med att sluta skriva TILL mig i dina blogginlägg om du vill veta något!
NEJ jag orkar inte ha det såhär, men jag vet inte hur många gånger jag har förklarat för er. Jag har haft en JÄVLIGT jobbigt liv de senaste 6 månaderna som ni inte vet ETT ENDASTE skit om, och det beror på att jag inte vill att ni ska veta om det. Tycker det ska räcka med att säga till er att jag har/haft det skit jobbigt och orkar inte NÅGOT!
Kom inte och säg till mig om att jag tycker jag ahr det värre än er, för ni har inte berättat nått för mig om hur ni mår när jag har frågat, därav slutar man fråga. Och jag som sagt har inte berättat något för er för att det är för privat!
Säger jag att jag inte orkar komma på saker eller kan inte så ta det bara. Tjata inte, ta inte upp det igen, acceptera läget. Ni vet inte ett skit egentligen.
Nej jag vill inte ha det såhär, men nu är läget fortfarande jäkligt jobbigt, och jag kan inte berätta varför, så enkelt är det. Hur gärna jag än hade velat berätta för er så ni förstår min situation så går det inte. Acceptera.
Skriv mail eller nått åtminstone nästa gång.
