Alltså jag kommer ihåg när jag var nykär, man var så nyfiken på allt. så nervös inför personen man var kär i. den speciella känslan man hade i magen varje gång man såg personen, varje gång han såg en i ögonen och log. den känslan glömmer jag aldrig. för det är en speciell tid av en relation. Jag älskar andre så otroligt mycket att jag kan inte ens förklara mina känslor i ord längre.. min kärlek har vuxit så mycket och så snabbt att jag vet inte när den slutar, känns som att jag ska explodera av kärlek ibland. Vet inte vart jag ska göra av all kärlek jag känner.

När André ser mig i ögonen och säger "jag älskar dig" så vet jag inte vart jag ska ta vägen.. varje gång han skriver jag älskar dig i slutet av ett sms, jag blir alltid lika glad? även om jag vet att han älskar mig så vill man ändå höra det för det får en att känna den där speciella känslan man kände i början för några sekunder..

Jag och André har varit tillsammans i 8 månader den 2 december, tiden går väldigt fort, jag förstår inte hur det kan gå så fort. De första månaderna vi hade tillsammans var helt underbara men de försvann så fort?! Jag skulle ge allt för att för en dag uppleva den kärleken och de känslorna man kände precis där i början när allt var så nytt och nervöst. När jag fick reda på att han tyckte om mig, jag visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle ta vägen.. ville bara vara med honom dygnet runt. ville och vill hela tiden visa och berätta för honom hur mycket han betyder och hur mycket jag älskar honom. Men jag hittar aldrig något bra sätt att göra det? Killar verkar tröttna på orden, "jag älskar dig", "vad vacker du är", "jag är så lycklig med dig". m.m

Är det kanske bättre att inte säga nåt? För han vet ju att jag tycker om honom, men jag vill säga nåt. 

Vad säger ni om kärlek? Är det inte något fullständigt underbart? Tyvärr kan man bli otroligt sårad av det.. men de stunderna då allt funkar så är man så jävla lycklig. Jag är lycklig men min fina pojkvän, André Stärnman! <3